När jag sa till Hugo att vi skulle göra våfflor utbrast han: -Blåppo! och tittade intresserat på vad jag gjorde. När han sedan fick sätta sig ner och äta var det som om det inte fanns någon botten i honom. När det var tomt på tallriken ropade han: -Blåppa, bloppa! Det är numera lite klurigt att fotografera grabben för att ta ett kort stående, eftersom han vrider på huvudet om fotografen vrider på kameran.


Morfars ögonsten.
SvaraRadera