Dagiskillen

I måndags förra veckan började vi skola in Hugo på dagis. Första dagen var vi där hela familjen under en timme och sen gick vi hem. Alla de andra barnen utom en liten kille var utomhus så Hugo fick i lugn och ro bekanta sig med inomhusmiljön. De tre nästkommande dagarna började med utomhuslek och då stod Hugo som förstenad när jag lyft ut honom ur vagnen. Han bara stod och stirrade på alla barn som sprang omkring och lekte överallt. Efter ett tag började han trevande vandra omkring lite och han hittade trappor att krypa i! Eftersom vi bor så nära kunde jag gå hem och vänta på telefonsamtal istället för att sitta i föräldrarummet på dagis. Vilken lyx att i lugn och ro få sortera garderoben ensam en timme!

Igår var första dagen som Hugo skulle vara lite längre på dagis och äta lunch där. Jag hade en klump i magen för att lämna honom "ensam" där så länge. När jag hämtade honom efter lunch var det en solstråle som mötte mig. Han sken upp när han såg mig men vände sedan på klacken och gick in i ett annat rum för att leka med tågbanan. Fröken sa att han hade ätit blodpudding, bacon och lingonsylt med god aptit, så god att han hade lingonsylt i hela ansiktet inklusive öronen! De hade förevigat detta och jag måste be om att få detta kort! Hon avslutade med att säga att Hugo är en lättsam kille, vilket känns väldigt skönt att höra när jag som mamma varit lite orolig.

Vilket annorlunda inlägg detta blev, massa text och inga bilder! Tur att det inte händer så ofta.